Thursday, March 22nd, 2018 at 10:01amMicke själv vill säga något:
”Jag är generad, mållös, omskakad, lätt förvirrad men också en smula stolt.
Och tacksam.
Väldigt, väldigt tacksam mot alla ni som har ”pushat” för att just jag skulle få det här priset utan att jag på något sätt uppmanat er att göra det.
I och med att ni gjorde det har jag inte bara vunnit priset, ni har också gett mig det som jag behöver för att även i stunder av kylslagen, snål motvind fortsätta att ta en dag i taget i riktning framåt. Med ett sånt här stöd i ryggen kan jag nog framöver klara av en mindre orkan.
Det är tveksamt om det lilla ordet tack räcker.
Men det är inte bara just nu som ni har varit viktiga och värdefulla.
Jag + ni = vi - så är det. Utan er hade Mickes varit ett minne blott sen decennier tillbaka. Nu står vi ändå här 22 mars 2018 - och, ja jag saknar de där träffande orden för att beskriva hur jag känner det.
Än en gång vill jag uttrycka min stora tacksamhet för ett stöd jag aldrig ens kunde drömma om att det fanns.
Blir jag bara inte dement kommer jag att minnas den här dagen under återstoden av mitt liv.”